Berit Lindfeldt
JORDISK TAGG
Jordisk tagg reser sig bland stenblocken i en liten skogsdunge i Pilane, som om den vuxit fram ur markens eget minne. Runt den koniska metallbasen har Berit Lindfeldt låtit svarta gummitrådar löpa varv efter varv, som en mörk väv av tid. Avbrotten, skavankerna och de hopknutna partierna liknar ärr, årsringar och spår av liv som burits och brustit men fortsatt vidare. Den distinkta formen sträcker sig uppåt med en stilla självklarhet, mot något obestämt. I sin minimalistiska skönhet och symboliska tyngd är konstverket svindlande.
I Lindfeldts konst möts både form och innehåll på finurligt oväntade sätt. Konstnären rör sig obehindrat mellan stora och små format, mellan koncentrerade monolitverk och sammansatta objekt. Betong, gummi, järn, trä och rep har funnits bland hennes favoritmaterial. I mitten av 90-talet upptäckta hon också att ett konstnärligt material kunde finnas precis överallt. Kasserade ting väntade vid vägrenen för att användas i nya sammanhang. Naturens förråd var outtömligt. Hon började befria upphittade saker från deras skyldighet att vara exakt som de en gång varit. Men fingertoppskänsla monterade hon dem ihop i underfundiga stilleben.
Berit Lindfeldt, född 1946, är utbildad vid Konstindustriskolan i Göteborg 1966–71 och Valands konstskola 1972–77. Hon har utfört ett stort antal offentliga gestaltningar, bland annat Källa Astrid (2007) vid kulturhuset Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Hon fick Skulptörförbundets Sergelstipendium 2014, Prins Eugen-medaljen 2015 och Moderna museets vänners skulpturpris 2021.